Jag har plockat fram Den som vandrar om natten igen. Det är en sån fantastiskt bok. Jag hade redan läst den en gång då jag packade ner den i väskan inför BB. Dottern föddes och då hon sov läste jag. Man får en speciell känsla för en sån bok. Nu har Byteatern satt upp den som pjäs och innan jag går och ser den vill jag läsa den igen. Jag har stora förhoppningar på den pjäsen.
Jag har inte alls fått samma känsla för nån annan av Marianne Fredrikssons böcker. Möjligen för Simon och ekarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar