Svalbard

Jag ändrar mig. Efter att ha hittat kryssningsfartyget som skulle ta vinnaren till isbjörnarnas land så ändrar jag mig. Jag åker själv! Det verkar lika fantstiskt, fast kallare, som kryssningen på Nilen. Dottern får köpa sig en egen plats på resan.

isbjörnar

finns det inte så många av som det borde. Klimatförändringarna smälter helt enkelt deras vardagsrumsgolv... deras överlevnadsmöjligheter. De är ju inte riktigt några gosiga mjukisdjur men man kan ju få ha en i alla fall. Nu kan man ju bli isbjörnsfadder! och få ett gosedjur på köpet och vinna en resa till Arktis. Om jag hade haft råd att stödja ännu en god sak och sen vunnit en sån resa så hade jag skickat iväg dottern. Det är kallt i Arktis. Brrrr!

Sokrates dömd!

Dottern har varit på casting till skolpjäsen om Sokrates. Rollen som domare blev hennes! ...en espanjol! Viva! :-)

också en ponny...

På flera bloggar har jag läst om en personlighetstest. Jag är lite svag för såna så jag testade mig naturligtvis.... jag blev en ponny, en trygg ponnysjäl. Jag undrar lite om det är en komplimang eller inte. Jag vill ju hellre vara en delfin, snabb, kul och smart. :-) fast å andra sidan, om alla vore trygga ponnysjälar så skulle ju världen se bra mycket bättre ut. Kanske inte så utvecklad (vem behöver allt denna nya teknik?) men tryggare och gladare.
Klockan är halv 4, i Mexiko är den alltså halv 9. Undrar om dottern är vaken? Hon är nog inte en ponnysjäl.

instant commedia

I kväll har jag varit på teater. Det var Rich man poor man med 123Schtunk. 123Schtunk spelar helgalen instant commedia, modern commedia dell'arte, buskis, mim och standup, i en salig, härlig blandning. För 2 år sen kom dottern hem från deras föreställning Macbeth, alla dör på slutet, och var helt salig. Den hade varit så kul och så bra. Förra året var det Romeo och Julia och jag var där jag med. Det var också en helt galen föreställning, vi skrattade så vi tjöt. Så, i år var det Rich man poor man. Den levde inte upp till förväntningarna, tyvärr. Den var bra men inte lika bra. Man förväntar sig så mycket. Temat var, kan man säga, alliansens politik och bitvis var det rätt billigt och lättsålt. Politik måste man skämta mer subtilt med för att det skall bli kul. Hur som helst, en riktigt trevlig och kul kväll var det i alla fall. Kan rekommenderas!
Dottern hade nog velat vara med. I salongen satt flera av kompisarna. Det kändes skumt att de satt där men inte dottern. Där borta i Mexiko har dottern provspelat för en roll i en skolpjäs om Sokrates. Hon funderar på hur många kvinnoroller det kan finnas i en sån pjäs..inte många!

hälsning från Vietnam

Den fina teckningen har vårt fadderbarn i Vietnam gjort.

ledsamt

Här hemma "hemma" börjar allt bli vanlig vardag. Dottern är inte här, hon är i Mexiko. Hennes rum är tomt och där står fortfarande den tvätt jag inte hann/orkade tvätta förra helgen. Det är onekligen tomt. Dottern och jag har kontakt via e-post och det är ju egentligen fantastiskt med tanke på avståndet.
I Mexiko däremot är det fortfarande lite ledsamt. Dottern har inte kommit in i något socialt sammanhang, skriver hon, och det känns ensamt. Jag skriver att man måste ge det sociala liiite mer tid. 3 veckor är ingen lång tid. Det tar tid för tempramentsfulla mexikaner att vänja sig vid och lära känna en något mer kylig svenska....och vice versa. Under helgen har dottern haft tid att fundera och tänka för mycket så nu har vi bestämt att vi inte skall skriva mer förrän till nästa helg. Å då är jag övertygad om att det kommer att se ljusare ut. Å mammor har alltid rätt!
Det är intressant att dotterns längtan efter något nytt och spännande visade sig vara just det, nytt och väldigt spännande och då, naturligtvis, inte helt lätt att anpassa sig till. Vem hade kunnat ana detta... :-)
Annars är rapporterna positiva: maten funkar och är jättegod. Det är mycket majsbröd, salsa, pommes frites, chili och lime. Familjen är trevlig och deras lilla valp kul att försöka uppfostra. Spanskan utvecklas och hon är så nöjd med att hon kan hantera den så bra, bättre än hon trodde. Där har självförtroendet fått en rejäl knuff framåt..uppåt..? Uppvärmningen i Bolivia var ju inte helt fel heller.

omröstning

Hur många tror att det var så lätt att låsa upp dotterns mobil som personalen i Telias butiker påstod då vi frågade? Hur många tror att det var attans så knepigt och att vi dessutom blivit felinformerade?

Direktkontakt

I går kväll hade dottern och jag direktkontakt via Hotmail Messenger! Jag skulle bara stänga av datorn och gå och lägga mig då jag såg att hon var inloggad. Det kändes verkligen konstigt, att prata så direkt. Skriva och läsa direkt och sen skriva.
Hon var lite lessen, kände sig ofri och hade nog tråkigt. Här hemma har hon varit väldigt aktiv de senare åren och där borta har inget satt igång, socialt sett. Hon kan inte heller ta cykeln eller bussen och sticka iväg. Hennes vardag är mer ofri, precis som hon känner. Hon längtade efter oss här hemma i Sverige. Jag kunde ju inte skriva annat än att hon får leva med längtan och njuta av allt annat. Enda boten är ju att komma hem och jag bara tar för givet att det inte är tänkbart.
Frågan är om det är bra att vi chattar så där. Rådet från YFU är att studenten inte skall ha så mycket kontakt med "hemma".
Syrran och jag har diskuterat datum för vår Mexiko-resa. Påsken är inte så bra. Dottern skall tydligen till USA med familjen. Det låter ju kul, om det går. Vi vet inte hur det fungerar med student-visa och svenskt medborgarskap å så. Jag vill inte! att det blir något strul vid gränsen. Vi kanske lägger resan så att vi reser över lagom till påsk och sen hälsar på dottern sista dagarna...kanske. Vi skall ta det stora beslutet sista helgen i september.
Jag skall i alla fall gå till jobbet i morgon, lite hosta och lite snorigt är det men det är i alla fall över för den här gången, tack och lov.

17

fast nu får jag nog sluta räkna annars blir det olidligt. Jag börjar räkna igen då min resa till Mexiko närmar sig, säger vi.
OK, nu har dotterns tillvaro i Mexiko stabiliserat sig, tror jag. Nu vill hon ha sin mobiltelefon upplåst och de tyder väl på att det skapas ett socialt kontaktnät där borta i Monterrey, eller hur!? Yes!Yes! :-)
Så, på fredag går jag till Telia och fixar upplåsning av dotterns telefon och ... ta Telia om det inte går att göra "på håll" som de lovat. Då blir det ett stycke vansinnig mamma... en lejoninna, Ni vet, som slåss för sina ungar.
Själv har jag legat hemma med förkylning i 3 dygn och 150 näsdukar. Har legat i soffan och legat i sängen, tömt vattenflaskan och fyllt på den för att tömma den igen. Vilken pärs!
Dotterns rum har förvandlats till tvätt-central med tvätthögar över hela golvet. De skall bort i morgon om jag bara orkar gå ner i tvättstugan. Säg ingenting till dotters om det, just smutstvätt på golvet är en våra vanligaste mamma-dotter-tjafs.

16

dag 16, snälla nån vad tiden går fort.

12

Idag är det dotterns dag 12 i Mexiko.
Hon skriver att allt är bra. I skolan har hon ett bra schema även om den obligatoriska fysiken är ett stort ..men...inget för en samhällsvetare. Hon läser någon sorts förstärkningsspanska med lite yngre elever och har där en jättebra lärare. Det verkar vara så lyckat och hon fick 100% rätt på det första provet. Det stärkte hennes självförtroende. Hon klarar spanskan lite bättre än hon hade trott, förstår de flesta sammanhang och klarar att prata med både klasskamrater och vuxna. Kul. Jag är så stolt över henne.
I breven skriver hon att hon saknar oss och då värker det till i magen på mig. Jag vill inte att hon skall må dåligt! Då känns det som om jag utsatt henne för denna "fara" och att jag kan inte rädda henne. Hon är bortom räckhåll för mig. Å andra sidan - det finns alltid en andra sida, eller hur? - tror jag inte hon vill vara utan detta och hemlängtan är något hon får leva med. Nu och säkerligen också i framtiden. Hellre slå huvudet i väggen än aldrig använda det!