jul-ledigt

åter 3 januari 2008

Sov mycket och ät lagom!

18 år

Idag fyller dottern 18 år och jag kan inte träffa henne. Det är hårt, jättejobbigt.
Det senaste dygnet har varit ner och upp. I går morse fick jag ett brev där hon var jättelessen. Hon förstod sig inte på mexikanarna, hon bodde i en tråkig del av landet, familjen tog emot henne bara för att de måste, hon fick inte ihop en födelsedagsfest och hon kände att hon inte hade några kompisar. Jag blev alldeles svettig och det värkte i hjärtat. Jag ville bara få hem henne och krama henne.
Men jag kan ju inte rädda henne, det går inte. Jag skrev en brev tillbaka och berättade att hon inte misslyckats, varken hon eller hennes situation var tragisk och att jag visste att hon skulle klara av den här situationen också, helt på egen kraft.
Dottern fanns där i huvudet hela dagen, tankarna malde på och jag var så lessen. Det var inget brev i eposten när jag kom hem.
Så på kvällen var hon inkopplad på MSN såg jag och jag skrev ett hej. Ingen svarade och jag blev svettig igen. Nu ville hon inte prata med mig,. Vad hade hänt? Hon brukar alltid svara även om hon har andra chatt på gång. Åh! så konstigt.
Men det visade sig att en kompis, kanske lite mer än en kompis, hade ringt upp och hon pratade med honom. Och vi chattade och hon var så glad igen och allt var OK och jag behövde inte oroa mig. Ibland blir man bara såå lättad. Brevet hade varit en tillfällig ångestattack, en tillfällig deppighet. Jag blev så glad så jag ringde upp, jag skulle ju ändå ringa på hennes födelsedag och så dax var det bara några minuter kvar till den stora dagen. Det var skönt att prata med henne, hon lät glad och nöjd igen och allt skulle ju ordna sig. Födelsedagsfest skulle det bli. Med glögg och pepparkakor och djungelvrål.
Bara en liten stund efter att vi lagt på fick jag, tillsammans med flera andra med spanska namn, en inbjudan till fördelsdagfest på torsdag. En lång inbjudan, naturligtvis på spanska och jag förstod ingenting men det såg bra ut och min dag var räddad. En lång dag som slutade väl.

På eftermiddagen hade jag också skickat iväg en epost med dotterns födelsedagspaket. Pappan och jag har köpt presenter till vårt fadderbarn i Vietnam. Hans glädje över ryggsäck, pennfodral och en evighets-ficklampa får bli present till dottern. Körkortet som vi lovat henne som 18års-present fär vi lösa så småningom.

Idag känns allt bättre, huvudvärken har lagt sig och nu ser jag fram emot julen. Vi skall ringa till dottern och det skall! kännas OK att hon är långt där borta och firar jul i ett varmt Mexiko, det har jag bestämt. Viva!

söndag...

Å där var det söndag, igen. Fråga inte mig vart veckan tagit vägen, den har bara försvunnit.

Kosta

var att rekommendera, tycker jag. Outleten med glas och porslin är verkligen härlig att strosa igenom, man kan njuta av allt vackert. Kostas glas-shop är likaså. I träden satt tusentals ljus och det känns att julen närmar sig.

benefits

Att jag saknar dottern kan ju ingen förneka men det finns ju fördelar. Man slipper planera maten och ha lagade mål varje dag, man kan sitta vid datorn och äta frukost så ofta man vill och inte skämmas inför en ung människa som behöver förebilder. Det blir väldigt mycket mindre tvätt.
Idag skall jag på julmarknad i Kosta. Om det är bara outleten eller om det finns hantverk och mat också vet jag inte. Det skall bli mysigt i alla fall. Morfar har beställt köp av dotterns julklapp.
Min orchide, som jag fick i augusti förra året, växer och skall snart blomma för 3dje gången. Det är helt makalöst och jag är så stolt.

bank och klimat

Jag skrev ju till banken och klagade på att dottern knappt hann fram till Mexiko förrän hennes betalkort gick ut. Det skulle personalen på banken ha kontrollerat tyckte jag ...och tycker. Så jag skrev till bankens klagomur och nu har jag fått full täckning för mitt DHL-utlägg direkt in på mitt personkonto. Inte så dumt! Det kan löna sig att klaga.
Orosmoment, förresten. Jag gjorde DNs klimatkoll och fick sämre resultat än jag väntat mig. Jag trodde jag skötte mig lite bra men så bra är jag inte. Bättre kan det verkligen bli. I kväll skall jag göra om det några gången och se hur de räknar. Kan boven vara min resa till Mexiko, den räknade jag in, att jag har liiite varnare här hemma än rekommenderat, att jag äter kött eller ... vad?

modem

liten teknisk rapport...jag har fixat nya modemet. inte illa. nu återstår boxen.
Dottern har haft en bra vecka. Hon har varit på fest, åkt skridskor igen och på utflykt med sin "mamma". Någon närmare rapport om t.ex. festen har jag inte fått. De hade 21 * varmt natten då hon åkte hem från festen...kl 01. gillar tidpunkten för festens slut!
Här hemma är det tomt efter henne. Jag har fixat lite adventspynt men det är inte lika mysigt utan henne.

många

Det börjar bli lite många boktitlar. Men det är ingen jag vill ta bort...
Ha, jag löste det.. MItt sinne för ordning krävde att sidelementens längd överensstämde med inläggens så jag ställde bara in att fler inlägg skulle synas. Åh, så smart jag är. Det säger dottern också. Jag har lärt mig lägga in smilisar och vibbar när vi chattar, jag satte fast lysröret i köket själv (har visst redan skrivit det :-) ) och nu skall jag installera Telias 27 kanaler som jag får gratis i 1 år. Det är ett nytt modem, en ny box och matchande 10 sladdar. Det skall nog gå bra.

julmässa

Det var så trevligt! Kalmar slott visar sig från sin allra bästa sida då det är julmässa. På borggården är det mörkt, i fönstren står det advents-ljusstakar och alla stånden har ljusslingor och det luktar gott av strömmmingsburgare och granris. Mysmys! Inne i slottet är det fullt av ulltomtar och halmbockar och vackra ljus och man man kan bara gå där och njuta av allt vackert. Vi köpte ostkaka, hjortronsylt och julthé till kvällsfika och det var så gott.

slutshoppat

Birger Schlaug är en sån klok man! Han har slutat shoppa för längesen.

Odysseen

Hur skall jag beskrivna den teaterföreställning jag varit på i kväll? Det var en nycirkusuppsättning på teckenspåk, en tyst nycirkus. Den var så härlig och så annolunda. Det var en stor skärm med bakgrund, det var oerhört enkel scenografi, alla skådespelare tecknade och berättelsen fördes fram av en speakerröst. Jag tänkte på dottern, hon skulle ha älskat den. Synd att hon inte kunde vara med.
Hon fryser förresten i Monterrey. De har bara 12* varmt ibland och hon har köpt varma sockar, tofflor, polotröjor och mjukisbyxor för att hålla kylan ifrån sig. I huset har de 2 gaselement men eftersom huset är helt oisolerat så hjälper det knappt. Vi som trodde det alltid var varmt i Mexiko. Fast 12* låter ju inte sååå farligt. Det är temperatur-skillnaden som gör det, skriver hon.
Vill också skriva att jag satt fast ljusröret ovanför diskbänken själv och lagt på julskiva i Windows Media Player, just nu sjunger Tommy Körberg Mary´s Boy Child. Den är så fin.

fotolösning

Vi skulle kanske samla våra kort från Mexikoresan och göra en fotobok? Tänk så mycket jobb och pyssel (när det nu blir gjort) det skulle bespara oss.

los matlachines

Min dotter är den vackraste och finaste lilla matlachines-dansare som finns.

shoppat..

Så här dagen efter Köpfria dagen har jag shoppat loss lite. Ytterkläder måste man ju ha och jag hittade en jättefin kappjacka i Gudrun Sjödéns affär. Lagom lång, varm och go, huva och svart med ett geometriskt mönster på. och 200kr i rabatt eftersom jag hade kundkort från förra hösten. Bättre kan det ju inte bli. Så nöjd! Dottern blir väl inte glad när jag köper mer svarta kläder men jag tycker det är så praktiskt att ha det mesta i svart på vintern. Jag behöver inte tänka på morgonen, allt matchar!

Dottern har precis rapporterat att allt är bra.

Köpfri dag

I morgon är det köpfria dagen och det tycker jag är en bra dag. Vi konsumerar på tok för mycket. Det går åt helvete om vi fortsätter, som en vän och präst sa.
Fast i år skall jag på julmarknad den dagen = i morgon. Får man dispens om det är rent hantverk, skapat i Sverige, av helt naturliga material?

skolgård i Mexiko

Tulum, igen

En arbetskamrat var på Yukatanhalvön i våras och de reste runt som vi tänker göra. Jag fick se hennes foton och plötsligt längtade jag till Mexiko....varmt och skönt och bada och solglasögon och ruiner och frukt och.. Hmm, varför valde vi just Mexiko? Karibien verkar precis lika underbart..hmmm.

Dottern skall shoppa lite. De väntar kallare väder där borta, kanske nedåt 5 grader varmt...bara. Bortskämda människor! Jag skall fylla en 3kilos låda med snö och skicka!

På lördag skall jag gå på julmarknad på Liseberg. Jag ser verkligen fram emot det. Jag har visserligen redan varit på en julmarknad men man kan ju inte besöka för många, tycker jag. Lisebergs verkar var jättestor och listan på utbudet bådar gott. Det är mycket hantverk och det finns gott om gott fika och god mat.

Tulum

blir kanske det första vi besöker i Mexiko Där finns ett stort tempelområde och, aldeles nedanför finns en fantastisk sandstrand. Det blir liksom kultur och bad samtidigt.
Jag har hittat ett foto på dottern och kompisarna på Angels kalas. De är 10 ungdomar på en restaurang och de ser så trevliga ut. Dottern står där mitt bland de mexikanska ungdomarna och jag blir så glad. Tänk vad hon får uppleva och tänk så mycket folk hon lär känna.
Sen att jag saknar henne... ja, så är det ju bara.
Hon har förresten börjar med något nytt. Fotbollen har hon slutat med liksom scouterna, det ledde ingenstans, tyckte hon. Om man bara har 40 veckor på sig så måste man ju testa och stanna där man trivs. Hon är nu med i en folkdansgrupp som dansar matlachines. Det är en processionsdans till Madonnan av Gualdalupes ära. De skall dansa genom staden och sen i kyrkan. Det visste hon inte, dottern, för ett år sen... :-) att hon skulle dansa till Marias ära.

kaos

Här hemma är det kaos. Jag har ju tömt mitt rum för tapetsering m.m. I stora rummet står min säng å lite annat och i dotterns rum finns mina kläder, stolar och lite annat + att jag sover där.
= kaos.
Just nu vet jag inte vad jag skall oroa mig för.. :-) Dottern har kortet, hon har pengar, i går var hon på fest, hon skall spela med i julspelet, hon verkar ha kompisar runt sig, hon har 1 månads jullov, i januari skall hon på en 2veckors resa i mexiko och hon får en rumskompis som är 21 och skall plugga på universitet och dottern är då 18 och kan ta del av en helt ny social sväng, en universiters-sväng och den får jag väl oroa mig för tids nog.

Angel

Vi har återigen chattat. Det börjar bli en vana faktiskt. I går var det lite jobbigt. Hon hade missat en stadstur med kompisarna för familjen strulat. Inte lätt att påverka dem och det är ju inte meningen heller. Men idag var det YFU-träff och den var lyckat och hemma var det grillfest och i kväll skall hon på födelsedagskalas hos Angel...Angel är en kille och han spelar teater och han fyller 17 år. Det låter väl jättetrevligt, eller hur!

framme

nu har dottern fått kortet. jag andas.

håller andan

i dag skall kortet komma fram till dottern...bra vá!

chatt-rapport

I går chattade dottern och jag igen. Det är härligt med den kontakten. Hon skrev att hon inte blev ledsen av hemlängtan nu - så ofta... -det hade liksom gått över. Det var härligt att veta.
Vi diskuterade massakern i Tusby. Ingen av oss begrep hur killen fungerade och funderade på hur det kan gå så illa med en ung människa. Vi gladdes åt ryktena om bröllop för Viktoria och Daniel (som jag läst om på löpsedlarna, faktiskt). Vi är väl inga monarkister nån av oss men några småprinsessor och småprinsar är väl gulligt och så vill man ju att de blir lyckliga.
I mexiko får man gå från lektionen för att bikta sig, berättade dottern. En munk går omkring ock knackar på alla klassrumsdörrar och frågar om det finns någon som vill bikta sig för honom... med honom? Lite intressant men kanske fyller bikten en viktig funktion? Hon deltar inte längre i scouternas möten, det blev för religiöst för henne och jag förstår det. Hon har fått sin roll i julspelet också, träd! Det blöir nog bra, ingen språkförbistring i alla fall :-)

Kortet skickade jag i väg i går, fredag och det skall vara framme på tisdag eller kanske till och med måndag. Det skall ta 2 arbetsdygn. Hur det nu skall gå till, det tog ju nästan längre tid för dottern att resa dit. Då jag vet att det är klart kan jag kanske börja slappna av. Då fattas bara studentvisat - inte klart fast det är c:a dygn 80 av de 90 dagar hon får stanna som turist. Manana, kanske? Inte har hon heller bytt återrese-datumet, hon behöver leg. för det. Moment 22, någon? Jag blir så trött!

Så fort allt ligger klart skall jag börja utvärderera hela den här processen, tror jag. Repetera och lägga det bakom mig. Dottern fyller ju 18 år i december och då är hon ju vuxen och klarar allt själv. Visst!?

stolt men trött på strul

I går träffade jag dotterns klassföreståndare från högstadiet. Hon undrade hur dottern hade det och jag kunde berätta att hon var på utbytesår i Mexiko. Tänk att man kan vara så stolt.

Nu har jag lite till att lägga i lådan; Djungelvrål, pepparkakor, till både dottern och familjen, svenska pepparkakor måste de ju få smaka, och knäckebröd. Djungelvrål var ett önskemål, knäckebrödet behövde hon inte, tyckte hon. :-) men jag skickar i alla fall. Jag skickar nog en förpackning svensk, glutenfri pasta också.

Skolan verkar fungera bra även om pedagogiken är helt annorlunda. Dottern tar alla tillfällen att lära sig nya ord och få flyt i spanskan. Jag tror ändå hon saknar diskussionerna och samtalen i den svenska skolan. Det sociala fungerar bättre men hon har fortfarande svårt att slappna av och vara så naturligt framfusig som mexikanerna. Det är intressant att förstå hur tillknäppta vi svenskar( dottern och jag i alla fall) är, och beroende av klara besked. Dottern funderar och analyserar och lär sig massor.

Annars känner jag verkligen för att svära idag. Dottern kollade på posten i Monterrey på måndag eftermiddag och där fanns inget kort...då... När jag fick besked om det vågade jag inte vänta längre utan ringde och spärrade kortet på tisdagsmorgonen. I morse fick jag besked om att kortet kommit fram. Attans! som dottern så träffande skrev.
Det här är så jobbigt. Jag är trött på administrativt strul, det tar så på kraftern, det snurrar i huvudet och jag blir okoncentrerad, stressad och trött. Men, i alla fall, ett nytt kort kommer i morgon och på måndag skickar jag det med DHL. 663kr åt skogen + stress.

nytt försök

Dotterns betalkort har inte kommit fram. Eländes! Jag har spärrat det. Det verkar inte som om någon försökt ta sig in på dotterns konto, tack och lov. Nu kommer det ett nytt kort och jag skall skicka det med DHL, ny erfarenhet för oss och mycket säkrare än Posten enligt dotterns mexikanska familj. Det skall ta 2 arbetsdagar för dokument upp till 300gr, det låter ju bra. Jag undrar om man kan stoppa ner en bok?
Dottern gillar Navid Modiri och han har precis gett ut en prosa-dikt-bok och den har jag beställt till henne. Vore kul att kunna skicka den också. Den väger 43 gram men något dokument är det ju inte. Tänk vad man lär sig!

God Jul!

önskar jag Er alla! :-)
Idag har jag varit på årets första julmarknad. Det fanns tomtar och änglar och skink-smörgåsar och cykelsits-skydd och yllemössor och glögg och sill och korv och saffransbröd och ... ja, allt man behöver för att ha en mysig jul. Jag köpte ett gryt-underlägg i form av en dalahäst, i gul tovad ull. Det var på något sätt väldigt svenskt och väldigt fult och väldigt folklore. Det blir bra till jul-paketet till dottern.
Jag har också köpt en Amelias julnummer med pepparkaks-prydnader, De Ni!. Tänk att julen kan vara så vacker. De föreslår hjärtformade, vita pynt med änglar på och mörkrosa julstrumpor i form av skridskor, värmeljus i guldfärgade ljuslyktor och lila glittriga stavar att hänga i granen. Pust! Jag vill ha röda ljus och tomtar med ullhår och piprensare. Jag är mer en rustik-jul:are än glitter-jul:are. De föreslår också tidningspapper för att göra julklapparna personliga....hm! , gjort det redan i flera år, jag startade trenden! Det fanns ett recept på löjroms-gravad strämming med sås till som verkligen ser god ut.
Nu skall jag titta på Alien 4.

pratat i telefon

har vi gjort dottern och jag. Det var så härligt att höra hennes röst.
Jag har köpt ett telefonkort i en service-affär. Man köper kortet för 100kr, slår ett svenskt nummer, skrapar fram och slår en kod och sen det lokala numret. Det gick så bra, ingen konst alls. Jag är ett med den moderna tiden!

chattat

Dottern och jag har chattat igen. Hon skall vara med i skolans julspel, det låter ju jättekul. Hon kunde inte berätta så mycket om firandet av de dödas dag. De firade inte det så värst just i Monterrey och det tyckte hon nog var tråkigt. Kanske är staden lite för amerikansk för de dödas dag?

Halv nio!

Efter flera veckors sjukskrivning måste jag vara på jobbet kl. 8.30 i morgon bitti. Öööhhh! Halv nio. Då måste jag ju stiga upp tidigt och kan inte se på morgonTV. Hur skall det gå?

Dotterns nya betalkort har inte kommit fram och det gamla har gått ut. Dessutom har hon inte varit på banken och betalt in avgiften till rund-resan i januari. Det har liksom inte blivit av... aha..inte blivit av, alltså. Jag trodde hon hade gjort det sen länge men en tonåring är väl alltid en tonåring, även på egen hand i Mexiko.... Det känns verkligen hemskt att inte kunna hjälpa dottern ur knipan. Men det kan jag inte. Jag ringde i alla fall utbytes-organisationen och bad dem göra en anmälan med löfte om att pengarna skulle komma in snarast. Det lät som om det intevar något problem, i alla fall inte i Mexiko. Så det löser sig väl.
I skolan har de haft diskussion på samhällskunskapen. De pratade om Gud och Jesus och läraren förklarade helt enkelt att om man inte trodde på Gud, Jesus och den kristna kyrkan så var man förtappad. Slut på den diskussionen. Dottern deltog inte. Hon förstod plötsligt morfars råd om att inte delta, det var plötsligt ett gott råd till en diskussionsglad, lite politiskt aktiv, svensk tonårs-tjej. Gammal är äldst!

posten....

Idag pratade jag med posten ang. dotterns betalkort. Vi skulle vänta minst 10 dagar till innan vi kunde börja efterlysa kortet. Så, alltså är det bara att vänta. ..hålla ut...andas lugnt. Det knepiga är att dottern inte har legitimation, sitt pass, för att ta ut pengar inne på banken heller, eftersom hennes student-visa inte är klart och passet returnerat till henne. Kul sits!

Annars är allt bra. Förra helgen var hon med kompisen på konsert. Det var en mexikansk grupp som tydligen var en blandning mellan grupperna xxx och yyy och ppp.... vet ju vareviga människa vad de är för några :-)... och Mexiko så det var jättekul. De har varit och åkt skridskor och dottern fick tillfälle att visa dem hur man åker på riktigt. Tack för det konståkningsklubben här i stan, eftermiddagarna i en svinkall ishall gav till slut utdelning! En kväll var hon på Halloween-fest, det var en lyckad kväll som slutade straxt efter 12 eftersom alla skulle vara hemma klockan 1! Åh, vad jag gillar de mexikanska uppfostringsidealen!

kort-rapport

Nej, kortet har inte kommit fram. Dottern och jag chattade kort i går och dottern gav besked. Vi ger det 2 dagar till, på tisdag em ringer jag min kontakt på Nordea och ber dem ge mig besked om hur vi löser detta. Det blir en något sur morsa som ringer, kan jag tala om. Jag kommer att ta fram min allra artigaste och elakaste röst. Vad 17! har man experter/bank-tjänstemän till om man inte kan få rätt besked.

Biljetterna

är nu betalda och hämtade. Det blir syrran, exet/dotterns pappa och jag som åker till Mexiko. Vi åker 22 mars och kommer hem 15 april. 3 veckor i Mexiko! Vi börjar resan i Cancun med sol, vila och bad, fortsätter sakta norrut och besöker maya-tempel och annat kulturhistoriskt och slutar vår vistelse i Monterrey hos dottern. Det skall bli helt underbart.
I morgon är det lördag och då bör jag ha ett brev från dottern i mejlen. Jag har några frågor som jag vill ha besvarade: Har kortet kommit fram? Har kortet kommit fram? och Har kortet kommit fram?

jag väntar..

Jag väntar på brev från dottern, besked om att hennes nya betalkort har kommit fram. Förra veckan fick hon ett nytt betalkort hemskickat med posten. Vi var på banken innan hon åkte och dubbelkollade, dubbelkollade!, att kortet skulle fungera under hennes år i Mexiko och det skulle det naturligtvis!! göra. Jahaja, om de tänkt på att det skulle gå ut redan efter dryga månaden och fixat ett nytt kort genast så hade jag tyckt att banken hade rätt. OK, nytt kort skulle till dottern i Mexiko och jag ringde banken. Skicka rekommenderat, sa de. Så, det gjorde jag. Inget kort än, efter 10 dagar. Ja, så är det med det. Hur vi gör om kortet försvinner vet jag inte. Banken skall i alla fall få ännu ett telefonsamtal!

dessutom..

så ringde dottern i lördags kväll! Telefonen ringer och det är dotterns röst och den var nära som lägenheten bredvid. Det var nära att jag började skratta högt. Det var så skönt att höra hennes röst. Vad hon sa vet jag inte riktigt..vi pratade om att hon nu hade kompisar, att det gick bra i skolan och att beslutet att tillbringa ett läsår i Mexiko var ett bra beslut. Det var några härliga minuter. Dottern hade lite gråt i rösten men det gick snabbt över och vi pratade som om hon var hos en kompis några kvarter bort.
sen... sen chattade vi på söndagskvällen. Chatta är nästan lika härligt för jag kan markera hela konversationen, kopiera över, spara den och sen läsa den flera gånger. Faktiskt kan jag det och gör det. Faktiskt!

time-out

Oj, där blev det en time-out... ett disk-brock och lite annat..

Dottern har nu skickat sina första riktigt positiva brev. Det finns nu kompisar runt henne. Hon spelade med i skolans teaterpjäs, hon spelar fotboll och på lördagarna är det scouterna som träffas. Hennes andra fest, en Halloweenfest, blev tydligen rolig och lyckad och killarna har börjat...vågat...visa lite intresse. Kontakten med familjen verkar ha utvecklats och den första tidens obekvämheter är borta. Hon har tjej-kompisar att gå och shoppa med. I skolan går det ocksåbra, hon hade full pott på fysik-provet, FYSIK-provet, man kan ju undra hur det gått till. :-) Vad mer kan man önska sig?
För mig känns det så bra. Nu kan jag börja koppla av. Det var rätt att skicka iväg henne, eller snarast låta henne åka för hon hade ju aldrig åkt om hon inte velat, naturligtvis. Hon är en tjej som vet vad hon vill.

Svalbard

Jag ändrar mig. Efter att ha hittat kryssningsfartyget som skulle ta vinnaren till isbjörnarnas land så ändrar jag mig. Jag åker själv! Det verkar lika fantstiskt, fast kallare, som kryssningen på Nilen. Dottern får köpa sig en egen plats på resan.

isbjörnar

finns det inte så många av som det borde. Klimatförändringarna smälter helt enkelt deras vardagsrumsgolv... deras överlevnadsmöjligheter. De är ju inte riktigt några gosiga mjukisdjur men man kan ju få ha en i alla fall. Nu kan man ju bli isbjörnsfadder! och få ett gosedjur på köpet och vinna en resa till Arktis. Om jag hade haft råd att stödja ännu en god sak och sen vunnit en sån resa så hade jag skickat iväg dottern. Det är kallt i Arktis. Brrrr!

Sokrates dömd!

Dottern har varit på casting till skolpjäsen om Sokrates. Rollen som domare blev hennes! ...en espanjol! Viva! :-)

också en ponny...

På flera bloggar har jag läst om en personlighetstest. Jag är lite svag för såna så jag testade mig naturligtvis.... jag blev en ponny, en trygg ponnysjäl. Jag undrar lite om det är en komplimang eller inte. Jag vill ju hellre vara en delfin, snabb, kul och smart. :-) fast å andra sidan, om alla vore trygga ponnysjälar så skulle ju världen se bra mycket bättre ut. Kanske inte så utvecklad (vem behöver allt denna nya teknik?) men tryggare och gladare.
Klockan är halv 4, i Mexiko är den alltså halv 9. Undrar om dottern är vaken? Hon är nog inte en ponnysjäl.

instant commedia

I kväll har jag varit på teater. Det var Rich man poor man med 123Schtunk. 123Schtunk spelar helgalen instant commedia, modern commedia dell'arte, buskis, mim och standup, i en salig, härlig blandning. För 2 år sen kom dottern hem från deras föreställning Macbeth, alla dör på slutet, och var helt salig. Den hade varit så kul och så bra. Förra året var det Romeo och Julia och jag var där jag med. Det var också en helt galen föreställning, vi skrattade så vi tjöt. Så, i år var det Rich man poor man. Den levde inte upp till förväntningarna, tyvärr. Den var bra men inte lika bra. Man förväntar sig så mycket. Temat var, kan man säga, alliansens politik och bitvis var det rätt billigt och lättsålt. Politik måste man skämta mer subtilt med för att det skall bli kul. Hur som helst, en riktigt trevlig och kul kväll var det i alla fall. Kan rekommenderas!
Dottern hade nog velat vara med. I salongen satt flera av kompisarna. Det kändes skumt att de satt där men inte dottern. Där borta i Mexiko har dottern provspelat för en roll i en skolpjäs om Sokrates. Hon funderar på hur många kvinnoroller det kan finnas i en sån pjäs..inte många!

hälsning från Vietnam

Den fina teckningen har vårt fadderbarn i Vietnam gjort.

ledsamt

Här hemma "hemma" börjar allt bli vanlig vardag. Dottern är inte här, hon är i Mexiko. Hennes rum är tomt och där står fortfarande den tvätt jag inte hann/orkade tvätta förra helgen. Det är onekligen tomt. Dottern och jag har kontakt via e-post och det är ju egentligen fantastiskt med tanke på avståndet.
I Mexiko däremot är det fortfarande lite ledsamt. Dottern har inte kommit in i något socialt sammanhang, skriver hon, och det känns ensamt. Jag skriver att man måste ge det sociala liiite mer tid. 3 veckor är ingen lång tid. Det tar tid för tempramentsfulla mexikaner att vänja sig vid och lära känna en något mer kylig svenska....och vice versa. Under helgen har dottern haft tid att fundera och tänka för mycket så nu har vi bestämt att vi inte skall skriva mer förrän till nästa helg. Å då är jag övertygad om att det kommer att se ljusare ut. Å mammor har alltid rätt!
Det är intressant att dotterns längtan efter något nytt och spännande visade sig vara just det, nytt och väldigt spännande och då, naturligtvis, inte helt lätt att anpassa sig till. Vem hade kunnat ana detta... :-)
Annars är rapporterna positiva: maten funkar och är jättegod. Det är mycket majsbröd, salsa, pommes frites, chili och lime. Familjen är trevlig och deras lilla valp kul att försöka uppfostra. Spanskan utvecklas och hon är så nöjd med att hon kan hantera den så bra, bättre än hon trodde. Där har självförtroendet fått en rejäl knuff framåt..uppåt..? Uppvärmningen i Bolivia var ju inte helt fel heller.

omröstning

Hur många tror att det var så lätt att låsa upp dotterns mobil som personalen i Telias butiker påstod då vi frågade? Hur många tror att det var attans så knepigt och att vi dessutom blivit felinformerade?

Direktkontakt

I går kväll hade dottern och jag direktkontakt via Hotmail Messenger! Jag skulle bara stänga av datorn och gå och lägga mig då jag såg att hon var inloggad. Det kändes verkligen konstigt, att prata så direkt. Skriva och läsa direkt och sen skriva.
Hon var lite lessen, kände sig ofri och hade nog tråkigt. Här hemma har hon varit väldigt aktiv de senare åren och där borta har inget satt igång, socialt sett. Hon kan inte heller ta cykeln eller bussen och sticka iväg. Hennes vardag är mer ofri, precis som hon känner. Hon längtade efter oss här hemma i Sverige. Jag kunde ju inte skriva annat än att hon får leva med längtan och njuta av allt annat. Enda boten är ju att komma hem och jag bara tar för givet att det inte är tänkbart.
Frågan är om det är bra att vi chattar så där. Rådet från YFU är att studenten inte skall ha så mycket kontakt med "hemma".
Syrran och jag har diskuterat datum för vår Mexiko-resa. Påsken är inte så bra. Dottern skall tydligen till USA med familjen. Det låter ju kul, om det går. Vi vet inte hur det fungerar med student-visa och svenskt medborgarskap å så. Jag vill inte! att det blir något strul vid gränsen. Vi kanske lägger resan så att vi reser över lagom till påsk och sen hälsar på dottern sista dagarna...kanske. Vi skall ta det stora beslutet sista helgen i september.
Jag skall i alla fall gå till jobbet i morgon, lite hosta och lite snorigt är det men det är i alla fall över för den här gången, tack och lov.

17

fast nu får jag nog sluta räkna annars blir det olidligt. Jag börjar räkna igen då min resa till Mexiko närmar sig, säger vi.
OK, nu har dotterns tillvaro i Mexiko stabiliserat sig, tror jag. Nu vill hon ha sin mobiltelefon upplåst och de tyder väl på att det skapas ett socialt kontaktnät där borta i Monterrey, eller hur!? Yes!Yes! :-)
Så, på fredag går jag till Telia och fixar upplåsning av dotterns telefon och ... ta Telia om det inte går att göra "på håll" som de lovat. Då blir det ett stycke vansinnig mamma... en lejoninna, Ni vet, som slåss för sina ungar.
Själv har jag legat hemma med förkylning i 3 dygn och 150 näsdukar. Har legat i soffan och legat i sängen, tömt vattenflaskan och fyllt på den för att tömma den igen. Vilken pärs!
Dotterns rum har förvandlats till tvätt-central med tvätthögar över hela golvet. De skall bort i morgon om jag bara orkar gå ner i tvättstugan. Säg ingenting till dotters om det, just smutstvätt på golvet är en våra vanligaste mamma-dotter-tjafs.

16

dag 16, snälla nån vad tiden går fort.

12

Idag är det dotterns dag 12 i Mexiko.
Hon skriver att allt är bra. I skolan har hon ett bra schema även om den obligatoriska fysiken är ett stort ..men...inget för en samhällsvetare. Hon läser någon sorts förstärkningsspanska med lite yngre elever och har där en jättebra lärare. Det verkar vara så lyckat och hon fick 100% rätt på det första provet. Det stärkte hennes självförtroende. Hon klarar spanskan lite bättre än hon hade trott, förstår de flesta sammanhang och klarar att prata med både klasskamrater och vuxna. Kul. Jag är så stolt över henne.
I breven skriver hon att hon saknar oss och då värker det till i magen på mig. Jag vill inte att hon skall må dåligt! Då känns det som om jag utsatt henne för denna "fara" och att jag kan inte rädda henne. Hon är bortom räckhåll för mig. Å andra sidan - det finns alltid en andra sida, eller hur? - tror jag inte hon vill vara utan detta och hemlängtan är något hon får leva med. Nu och säkerligen också i framtiden. Hellre slå huvudet i väggen än aldrig använda det!

8 dagar

På jobbet frågar de hur det känns nu när dottern är i Mexiko. Ärligt talat så känns det inget särskilt. Dottern har varit bortrest flera gånger förrut, då har jag gått här hemma (eller varit på resa själv) och funderat på vad hon gör just nu eller så och rätt som de är är hon hemma. Antagligen fattar jag lite mer om ett tag, då hon inte kommit än....liksom. Just nu är jag mest nyfiken på allt möjligt, var hon köper sina skolböcker, vad de kostar, om hennes visa-kort fungerar, när hennes student-visa blir beviljat, om hennes kläder passar skolans regler och klimatet, om hon blir bjuden på någon fest snart, hur det gick på fysikprovet hon gjorde första dagen i skolan... å sånt.

7 dagar

har nu förflutit och dottern har skrivit i sin dagbok och allt verkar vara toppen. Så nöjd mamma, är jag!

6 dagar

och jag fortfarande lika fruktansvärt nyfiken.

5 dagar

Idag började dottern skolan där borta i Monterrey och jag är fruktansvärt nyfiken på hur det gick. Fruktansvärt!

4 dagar

..dotterns 4:de dag i Mexiko och jag har fått e-post och ett kort telefonsamtal. Tänk vilken skillnad det är mellan inga ord och några ord. :-)) Hon har flyttat in hos familjen och de verkar vara så trevliga och redan idag träffar hon det vi så svenskt kallar den "utökade familjen"... släkten...vid den barbeque de har varje helg..varje helg... de träffar släkten varje helg!!? Det blir skillnad det för dottern, jätteroligt!.. vi har knappt någon släkt alls och vi bor lite utspritt och träffas inte så ofta.
Tänk så mycket energi man får av positiva besked, förresten. Då dottern äntligen hört av sig och jag hört, med egna öron, att allt är bra så fick jag energi nog att fixa bokhyllan. Den har stått halvt nedtagen sen jag vet inte när för att jag skulle få plats med data-bordet. Nu är hyllan helt nedplockad, flyttad på och nästan upp-plockad. Schyst! Jag är å andra sidan helt ledbruten och har fått ta extra tabletten.. men va´17! det kan det vara värt, det skulle ju göras.
I morgon skall jag börja jobba.

Dag 3

Idag är det dotterns tredje dag i Mexiko och hon åker/har kanske åkt/ till Monterrey och till sin värdfamilj.
Jag har fortfarande inte hört av henne vilket irriterar mig, faktiskt. Jag vet att hon har kommit fram och att allt har fungerat men några ord från henne skulle vara trevligt. Man vill ju ändå höra det från henne själv. Det får bli ett minus vid YFU´s utvärdering om 10 månader.
Trots att jag gått och tittat på telefonen och kollat efter epost hela dagen så har det blivit en del gjort; skruvat isär och bort bordet från mitt rum, tagit bort smutstvätt och lakan från dotterns rum, varit på loppis, läst ut boken, dammat lite, städat badrummet... inte mer, jag har fortfarande semester.... :-) Jag har flyttan telefonen också, närmare soffan och mitt rum!

Dag 2

Detta är min dotters andra dag i Mexiko.
Morfar har ställt en klocka på mexikansk tid.

Dag 1

Ja!!, nu kan jag börja räkna upp! Idag är det dotterns första dag i Mexiko.

Vi for ju iväg i tisdags morse för att följa dottern till Kastrup. Då vi for på morgonen vid halv 9 så var det sommar. Jag anade lite gult i nån björk men det var sommar. Då vi for hem, igår, dotterns pappa och jag, var det höst. Björkarna skiftade i gult och det var lite dimmigt och kärvt i luften. Det kändes som om det lika gärna kunde "bli jul" när som helst
Så hamnade vi mitt i Malmö-festivalen. Vi kunde bara komma fram till garage och hotell genom att bryta ett par, tre trafikregler. Hela stan var avspärrad och det var full aktivitet. Musik i gathörnen, stånd och mat. Vi hittade till slut en grekisk restaurang för lunch och gick sen upp till rummet för att vila. Sen blev det både brända mandlar, skumbollar, hamburgare och Timbuktu. Verkligen jätteroligt. Då vi drog oss tillbaka vid 22 var det fullt ös på stan. Tack o lov tyst nog för att sova. Vi skulle ju upp tidigt.
Vid 9 var dottern incheckad och klar. Vi sa hejdå! och kramades vid trappan och dottern gick upp mot säkerhetskontrollen och jag bröt ihop. Dottern också, lite grann, om jag inte såg fel genom glasväggarna. Vi hade bestämt oss för et snabbt hejdå, ingen av oss ville stå och dra ut på det.
Pappan och enades om att vi skulle köpa lite vin, gå en sväng i Helsingör och sen hämta katten och åka hem. Vi var rätt så slut båda två, känslomässigt slut. Vi hann en bit så fick vi sms att dotterns flight från Paris var minst 3 timmar sen. OK, bara att kontakta YFU, ge dem besked och hoppas att det inte skulle bli längre, att dotterns skulle få mat och att alla besked skulle vara klara och tydliga så hon kom iväg till MEX. Vi ringde för att prata med henne men hon hade full koll och var inte speciellt nervös verkade det som. Tuff tjej!
5 timmar blev förseningen, det var Dean som ställt till det i mellanamerika. Attans!
Idag har har jag gått och väntat på besked...väntat och väntat... till slut, då klockan var 11 i Mexiko kom det telefonsamtal om att dottern och de andra studenterna hade kommit fram och att de var på det inledande mötet. Allt väl! Då var mina chips slut och godiset också. Nu kan jag sitta still i soffa, jag har diskat undan och det känns lugnt!

0

Klockan är nu 6 på morgonen i Mexiko. De måste väl få vakna och komma igång innan de ringer, eller hur?

0

klockan är 8.05 och dottern har inte ringt än. Jag väntar. Utanför fönstret här hemma bilar de bort en källartrapp. Det väsnas otroligt.

0

Nu sitter dottern på flyget över Atlanten och skall vara i Mexico City kl 23.oo lokal tid.
Hmm, - 7 timmar ..det blir kl. 6 i morgon bitti.. plus sisådär 2 timmar att hämta bagage, gå genom tull och passkontroll, åka till lokalen där alla YFU-studenter samlas, prata lite och så ... allså kan hon ringa i morgon bitti vid 8. :-)
Jag skall gå och lägga mig, det har varit en jobbig dag. Upp tidigt, över bron, ut till Kastrup,vinka av, vara lessen, köra till Helsingör, köpa lådvin, "tura" över till Helsingborg, köra till kattpanget, hämta katten, anlända hem, packa upp lite, titta på lite TV och nu, sova.

1 dygn kvar

Nu åker vi i väg till Malmö. Vi skall sova över där och åka över bron till Kastrup i morgon bitti.

2 dygn kvar

tills dottern åker till Mexiko. Så här dax, 7.40, om 2 dygn sitter vi nog och äter frukost på hotellet i Malmö, redo att straxt sätta oss i bilen och åka över bron till Kastrup.
Dottern är klart nervös nu. I går kväll började hon packa ner allt som legat på bordet i sin ryggsäck. Säcken får inte väga mer än 23 kg. Allt fick inte riktigt plats. Vi packade ner några tunga saker i en extra packrulle, då blir det 2 kollin och inget väger mer än 23kg. Sen då hon skall flyga Mexico City - Monterrey kan hon sätta packrullen ovanpå ryggsäcken - det blir en! tillåten jätte-ryggsäck med några kilos övervikt.
Vi, förresten.... jag försöker hålla mig utanför jobbet men samtidigt som jag känner att hon behöver mig där som stöd blir hon irriterad på att jag finns i närheten. Nu hoppas jag hon sovit gott i natt och är utvilad.
Dottern skall till skolan och säga hejdå till några lärare och få en översättning av betygen undertecknad och jag skall till NP och få de sista dokumenten legitimerade. Vi skall köpa ett internationellt telefonkort också, det glömmer jag hela tiden.
Helgen har varit så bra. Kompisen var så trevlig och knytkalaset på lördag eftermiddag blev lyckad och pappan var ut och köpte en plastsäck att stoppa ryggsäcken i och vi var hem till farmor och vi har varit rätt avslappnade. Jag tog en tur till stan för att rå mig själv en stund men det blev en dyr utflykt. Jag shoppade loss och kom hem med en riktigt snygg kofta och svarta byxor till vintern. ..och en ny mobiltelefon, jag klämde sönder den gamla i bilen, mellan sätet och dörren...fråga inte!
Nu slår det mig att jag måste ha lite rena kläder med mig till Malmö, jag med...och tandborste. Det är bäst jag fixar det nu, innan Mexiko-packandet tar fart igen.

3,5 dygn

och jag har nu dotterns personbevis översatt till spanska! Yes! Jag är så tacksam att översättningsfirman fixade en akut-utryckning.

4,5 dygn

hmm, klockan är 23 och det är alltså c:a 4,5 dygn kvar.
Något översatt personbevis har vi fortfarande inte fått hämta. Jag gillar inte! detta byråkratiska strul. ..senapsgas! Jag vill kunna prata med dottern om packning och känslor och planer utan att ha det malande i bakhuvudet. Vi har inte köpt det internationella telefonkortet heller, det skall fixas i morgon. Idag har dottern i alla fall köpt sig ett par shorts, "city-shorts", blev det, faktiskt, i kritstrecksrandigt grått tyg. Lite olikt henne men det var ett tunnt och fint tyg och hon var nog desperat. :-) Jag har lagt ner klädproblemet, hon får lösa det själv...det kanske bara är mitt. Det är ett NAP! Basta!
När det gäller presenter så har det också varit lite struligt. Eftersom hon bara får ha 25kg + 10kg på inrikesflyget från Mexico City till Monterrey så måste vi börja fundera. Vi har lånat en badrumsvåg. Det blir i alla fall: en duk med sommarblommor som mormor broderat, en bonad som mormor också broderat, med texten "Älska, glömma, förlåta.Det är livets stora gåta"= svensk folklore!, en lite större Pippi-docka med Herr Nilsson, flera mindre Pippi-dockor, hemvirkade grytlappar, också mormors verk och så då Målerås-kristallen med hällristningar om vikten tillåter det. Det får bli bra!
Något som också väger är dotterns lexikon. Det är tungt men skall hon klara skolan så måste det med, finns ingen annan möjlighet. Skor.. tungt!
Jag älskar detta barn, hon är så klar och och tydlig, välplanerad och vet vad hon vill och låter sig inte påverkas, inte ens av mammas överhönsighet.
I morgon eftermiddag blir det kalas, knytkalas, på eftermiddagen....eftersom som hon känner att hon vill sova gott och länge på natten. Tänk så förnuftigt!

6 dagar

och dotterns personbevis översätts i kväll. Vi får det i morgon och kan gå till NP på måndag eftermiddag och få alla papper legaliserade. Det blir i sista stund hon får med sig nödvändiga papper för att få student-visum. Hu!
Idag har dottern städat sitt rum. Hon har slängt kläder och papper, plockat bort dagböcker och satt upp böckerna på rad i bokhyllan. Jag föreslog henne att tänka sig hur hon vill ha rummet då hon kommer hem och det fungerade bra. Jag tänker faktiskt sova därinne medan jag fixar mitt sovrum. Mitt rum skall tapetseras, fönstret skall målas och så.
Dotterns humör svänger vilt. Hon är nervös och glad och jättetrött och nedstämd i en enda röra. Vi pratar rätt mycket om skolan . Om det är en jätteskola utan karaktär eller en härlig miljö att utvecklas i och glädjas åt? Där finns ungdomar från 15 år och upp till universitets-studier och campus är jättestor. Vi funderar på familjen, vad väntar de sig? hur mycket skall hon hjälpa till? eget rum? Utifrån de 2-3 brev dottern fått så verkar de väldigt trevliga. De har en stor familj och hela familjen träffas varje helg. Det blir en helt annan tillvaro än här hemma. Vår familj är så liten och så utspridd.
I morgon skall hon shoppa lite, träffa ett par kompisar. En kompis skall sova över, det blir nog bra. Det blir något annat att tänka på. Själv försöker jag hålla mig undan packandet, jag tror hon gör det så bra själv. Det känns verkligen otäckt nu när rummet är "rensat" och städat. Usch! Det kommer att bli så fruktansvärt tomt. Just nu tror jag inte känslan av stolthet och glädjen över allt hon kommer att få uppleva kompenserar tomheten.

Om 7 dagar

....så här dax, är dottern nästan framme i Mexiko City.
Vi kom hem i går eftermiddag. Dottern har sagt hejdå till mormor och morfar och moster. När de ser henne nästa gång så är hon myndig och har bra mycket erfarenheter med sig. Vi vet ju nu att hon skall bo i Monterrey i nordvästra Mexiko. Det är en jättestad på 1,1 miljoner invånare och den ligger ganska nära gränsen till USA. Dotterns skola verkar vara ny och modern och har en internationell inriktning. Vi begriper inte allt av informationen på skolans hemsida, http://www.udem.edu.mx/prepaudem, men det verkar väldigt seriöst och påkostat. Hon kommer att läsa både engelska och ytterligare ett språk. Terminen började 1 augusti så hon kastas in mitt i terminen. Det kan bli tufft. Jag tror inte hon skall lusläsa de olika programmens innehåll nu, här hemma, det verkar väldigt omfattande och skulle göra vem som helst nervös! Tur att dottern har så bra betyg! Det bästa är nog att diskutera det då hon kommer till skolan. Dottern hade nog föredragit en mer traditionell skola, utan internationell inriktning... men vi tror det blir toppen! Nu är det upp till henne att ta var på möjligheterna; nya kompisar, ny kultur, undervisning och vardagsliv. Känner jag henne rätt så suger hon åt sig allt och tröttar hellre ut sig än missar något! På gott och ont.

Nu har vi några dagar på oss att köpa lite som fattas, packa, ha fest, prata färdigt och städa upp hennes rum. Kläder och prylar för 10 månader skall ner i en ryggsäck och får inte väga mer än 23 kilo, helst. Hmm!?!

Det som inte! är klart är hennes visum, det krånglar fortfarande. Reglerna har tydligen ändrats under juni och mer papper än det var möjligt att ordna beordrades in till ambassaden. Nu har det beslutats att hon reser in på turist-visa och det skall sen omvandlas till student-visa på plats. Så idag har dottern och jag varit till Notarius Publicus för att få "förälders tillstånd", kopior på mitt, dotterns och dotterns pappas pass och personbevis legitimerade. Vi lämnade över alla papper, fick reda på att det fattades stämpel på det engelskspråkiga personbeviset (Tack, skattemyndigeten i xx-tuna för det!), vi gick bort till skattemyndigheten här, fick stämpel, gick tillbaka till NP, fick rekommendationen att absolut låta översätta personbeviset till spanska eftersom man är väldigt petig med sånt i Latinamerika, lämnade övriga papper hos NP, hämtade personbevis på svenska på skattemyndigheten - med stämpel! - och körde till en översättare och lämnade in personbeviset. Dotterns pappa måste visa upp sig på NP för att han skall kunna legitimera passkopian och nu ber vi för att översättaren skall ha tid med vårt papper under morgondagen så vi kan få loss alla stämplar under dagen. NP är inte på plats på fredag och på måndag.... ja, det är dagen före vi åker och det känns inte kul att vänta tills dess. Jag liksom bara väntar på nästa krångel. Dottern kommer i alla fall in i landet utan extra papper, fast hon är omyndig, det har jag extrakollat! Det här med visumet har varit jobbigt. Det känns ju inte bra att riskera skicka iväg en 17-åring utan alla papper i ordning.
Så, nu skall jag inte gnälla mer. Det reder ju ut sig.

Krångel

å andra sidan så krånglar det med visumet.
Vi har fått e-post-adress till familjen.

Familj klar!

Nu har dottern fått en familj och en adress. Det är fruktansvärt spännande! De bor i Monterrey och de finns 3 söner, 2 jämnåriga. Tyvärr bor bara 21-åringen hemma, de andra 2 studerar resp. skall studera utomlands. Det verkar ju vara en internationell familj som värdesätter erfarenheter! Det låte sååå bra. Jag har varit så gråtmild och eländig på sista tiden och känner mig som en idiot och dålig mamma som skickar i väg henne på detta sätt, bara rakt ut i ett intet, har det känts som. Nu känns det liite bättre

Semester

och nu är vi packade och klara att ge oss av. Vi skall till mormor och morfar. De måste också få rå om dottern innan hon reser. Moster vill också träffa henne och prata resor och framtiden och paketleveranser från Sverige och brevskrivning och försiktighet och...ja, Ni vet vad jag menar. Ett år är lång tid och mycket skall snackas igenom. Det är inte bara jag som kommer att sakna henne!

26 dagar...

Nu har vi skapat en packa-för-Mexiko-yta där vi kan samla allt som skall med. Det är så bra att lägga dit grejer allteftersom man kommer på dem. Presenterna, en Pippi-handduk och husapoteket ligger där så långt.
De ringde från utbytes-organisationen och kollade hur det gick med visumet. Jag har fått besked från ambassaden i Stockholm att dotterns papper är scannande och iväg-skickade men enligt organisationen så är det inte så. Student nr 2 till Mexiko har tydligen fått reda på att allt ligger kvar på ambassaden och väntar på ytterligare dokument. De skulle jobba vidare med problemet. Så.......skall jag ringa min kontakt på ambassaden igen och dubbelkolla beskedet från förrförra veckan eller ska jag låte det bero och lita på besked och organisation? Prekärt, kära Ni!
Jag får sån lust att svära!

The Deathly Hallows utläst

och det är den 25 juli, oavsett vad som står ovan, dottern åker om 27 dagar. Klockan 2 i natt lade dottern ifrån sig boken. Nu vet hon allt, hur allt hänger ihop, från första tågresan till Hogwarts till Voldemorts ...död...? Nu måste hon få prata med någon som också läst allt annars spricker hon, tror jag. :-)
Vi var och såg HP och Fenixordernpå Biostaden. Det var verkligen inte en barnfilm, jag skulle sätta åldersgränden vid 10-11 år. Den började väldigt rusligt och de hade verkligen använt tekniken för att få till hemska effekter. Men bra var den, spännande, historien flöt bra och jag tror man förstod även om man inte läst boken. Vissa detaljer var ändrade...skumt....och vissa händelser fattades. Nu skall jag ta över boken, semestern börjar på lördag!

Nu har jag fått lite mer detaljer från Jingis; kungen var där, han bodde i tält, på en yta speciellt för honom och hans livvakter. Livvakterna hade scoutskjortor, den nya sorten, men de syntes direkt att det var något fel.... de var strukna. Dessutom fick kungen flera "nära-dottern-upplevelser";-) Dottern satt på podiet under en paneldebatt och kungen gick förbi precis framför, sen stod kungen omgiven av livvakter - stackars människa! - och dottern med kompis pratade så att det kungliga sällskapet hamnade i vägen och de uppmanade flickorna att ta en annan väg. Det hade tydligen varit ont om städare till bajamajorna, alla uppmanades att ta hjälpa till där. En patrull hade som bestraffning fått bajamaja-tjänst. (jag vet varför - det var de värda! Hmfr!) Köket var lägrets hjältar enligt dottern, funk-maten hade varit jättebra och dotterns glutenintolerans hade de klarat galant. Så glad man blir, som mamma blir jag alltid lite extra hönsig (och det vill inte säga lite!) när det kommer till dotterns mat.
Jag bara hoppas det ordnar sig i Mexiko. Det finns ett Celiakiförbund där, det vet vi, men deras hemsida är nere just nu. Det är synd. Det finns en sida med det spanska förbundet dock, kan ju vara till lite hjälp.
I går vara jag på apoteket och handlade en litet husapotek; solskyddskräm, solskyddslotion, efter-sol-kräm, cortisonsalva, magsjuketabletter, hostdämpande, slemlösande, förkylningsdämpande, halstabletter, vätskeersättning, huvudvärkstabletter, näs-spray och så. Det blev en nätt liten tusenlapp. Det finns medicin i Mexiko också, jag vet, men till att börja med är det tryggt att ha eget, välkänt, att ta till.
Vi vet också att man får packa 2 x 23 kg + 12 kg handbagage på planet Kastrup - Mexico City med Air France. Det är ju en hel del bagage!

29 dagar kvar

...borde det vara, eller hur?
Dottern kom hem från Jingis idag. Hon var aldeles slut, hungrig och smutsig men slängde sig genast på sängen och började läsa Harry Potter and the Deathly Hallows. Vi har pratat lite över maten, då vi tittade på Sommartorpet och lite då å då men uppmärksamheten ligger i boken. Den är visst jättebra, hon kommer ut ur rummet och stönar lätt då det händer något speciellt spännande. Tydligen är det något extra viktigt som har med Dumbledore att göra... har man missbedömt honom? Det finns ju en hel del recensioner att läsa men jag läser dem inte, jag vill ha spänningen kvar. Dottern har lovat att inte avslöja något men jag märker att det är svårt för henne att inte berätta. Det var ingen idé att läsa HP och halvblodsprinsen för att fräscha upp minnet heller, sa hon, för det är detaljer från hela serien. Bara att vänta tills jag får överta boken, alltså.
Eftersom det luktar illa om utrustningen, dottern själv är duschad så här dax :-), hade jag hellre sett att hon hängde ut allt på vädring men jag har inte hjärta att tjata om såna pettitesser då Harry Potter drar. Sen tänker jag dra upp henne vid halv 9 i morgon bitti för att hjälpa till med tvätten.....

30 dagar kvar

Inget nytt på dottern-fronten. Idag har det varit oväder i Kristianstad, ösregn och blåst. Undrar hur det gick för alla scouter som skulle packa allt och åka hem. Dottern kommer hem i morgon eftermiddag. Det finns ostsås i kylen, lätt att värma och hälla på pasta så lagar jag middag när jag kommer hem från jobbet. Det skall bli så roligt att få hem henne, det blir väl främst att träffa kompisarna men hon har lovat gå på Harry Potter-filmen med mig. Man får vara glad för det lilla. :-)

32 dagar kvar

och jag funderar...... skall jag hämta ut Harry Potter and the Dethly Hallows från pressbyrån nu i eftermiddag? Då ligger den hemma då dottern kommer hem på måndag och jag kan läsa lite i den i morgon. Eller inte! hämta den, då kan dottern hämta den själv då hon stigit av tåget. Humhum hum... beslutbeslutbeslut... Ernst har inget bra svar.


kl. 10.08. Dottern har ringt, hon har det toppen på Jingis och just idag fyller scoutrörelsen 100 år så det skall bli stort party. De har haft hyfsat väder under veckan. Hon är lite förkyld. I morse kom en skur men nu är det uppehåll och de är vid gott mod. Hon vill absolut hämta sin Potterbok själv på måndag, lite av en traditionalist är min kära dotter. Men OK, jag hade ändå inte hunnit läsa mer än några sidor i morgon.

33 dagar kvar

och jag tänkte bara testa om jag kan lägga in en bild.... :-)

Ja, det kan jag!

Jag har hittat en lite lättare språkkurs i spanska på http://www.elib.se/. Ljudet lyssnar man till strömmande och kurshäftet finns som pdf, suveränt enkelt om man har en dator. Jag hittade också Colloquial Spanish of Latin America av Roberto Rodríguez-Saona på biblioteket, den verkar klart svårare men framåt hösten passar den kanske?

Skolspanskan från 1974-1976 måste fräschas upp. Jag vill i alla fall kunna säga - Hej, det här är xxx´mamma. Hur har Ni det? Är allt bra? Kan jag få tala med henne? när jag ringer till Mexiko. Man kan köpa telefonkort i jour-affären här tvärs över gatan, då blir det inte så dyrt att ringa, sa expediten i affären. Utmärkt!

Sen vill jag ju kunna göra mig lite förstådd då jag och syrran åker dit i april. Hitta på bussterminaler, köpa biljetter, läsa och förstå en meny, hälsa artigt på hotell, svara på tilltal och kanske rent av förstå lite tidningstext.

Nu är Ernst hemma igen, det är så trevligt att dela soffan med någon. Han går kring här och tittar uppskattande på allt jag gör. Det är så skönt att ha någon att prata med, någon som alltid ger rätt svar.

34 dagar kvar

och hjälp! vad vi, främst dottern, skall hinna med under den tiden, vara på landet, fira mormors födelsedag, säga hejdå till alla kompisarna, shoppa, ta sista sprutan, hämta visumet, läsa Harry Potter and the Deathly Hallows, se Harry Potter och Fenixorden (med mig), röja upp i rummet, gå upp till skolan och lämna tillbaka skolböcker och säga hejdå till lärarna.... Det bästa är nog att inte tänka så mycket utan bara göra det.
På Jingis-lägret är det i alla fall toppen, har jag förstått. Det är några som bloggar därifrån på http://www.resedagboken.com och trots regn och åska i rejäla mängder så har de det bra. Det finns bilder att titta på och det ser fantastiskt ut. Än en gång - Tack scoutrörelsen!

36 dagar kvar

och det är så mycket som skall hinnas med och det går så fort.
De verkar ha haft åska och störtregn i Kristianstad. Tänk alla scouter som bor i tält....isch!
Det börjar kännas tröstlöst att jobba nu, nästan 2 veckor till semestern och det är rätt öde i korridorerna på jobbet. Dottern kommer inte hem förrän på måndag.

38 dagar kvar

Ännu ett roligt problem är nu avklarat. Jag och dotterns pappa har köpt present till dotterns mexikanska familj. Det blev en liten kristall-...staty? från Mats Jonasson på Målerås glasbruk. I kristallen finns hällristningar från Tanums hede, två män med svärd och sköldar på roströd botten. Riktigt fin och dottern får försöka beskriva svensk bronsålder. (undrar vad som skedde i mellanamerika så dax? måste kolla i en historiebok.)
Vi vet inte om man uppskattar sånt i Mexiko men för oss är det i alla fall väldigt vackert och väldigt svenskt. Att välja gåvor kan tyckas vara ett litet problem men man vill ju underlätta för både dottern och familjen så det får inte bli fel.
Vi har lite annat också som dottern kan ge bort vid lämpliga tillfällen; en stor Pippi-docka med Herr Nilsson till, flera Pippi-dockor med nyckelring, Pippi Långstrump-bok på spanska liksom boken om Mumintrollen, små pins med dalahästar och så har mormor bidragit med en hemsydd duk. Vi skall gå till museét i stan också och se om det finns något mer svenskt där. Det är verkligen svårt. Vi vill ge bort något som känns som bra svensk kvalitè och vad kan då vara bättre än Pippi Långstrump och glas? Det får väl bli en dalahäst också. En Jenny Nyström-tomte att ta fram till jul?

39 dagar kvar

och inte ett ljud (jo, ett sms på onsdagskvällen om att hon kommit fram) har jag hört från dottern och jiingis. de bygger väl fortfarande på vattenrör och sladdar och scener och karuseller (de hade en helt i trä på scout 2001) och portaler och kök och tält och torg och trådlösa...vågor i luften? :-)... och så är det fullt upp med att snacka och visa runt och snacka ännu mer och kanske sova lite och bära mat (fast som funk får man maten serverad, förstod jag) och hitta till en dusch och en bajamaja och värma upp engelskan (spanskan är uppvärmd) och så. Så kontakt hem har hon inte tid med. Faktiskt!

40 dagar kvar

Idag har jag studerat solskyddsfaktorer. Apotekaren föreslog solskydds-ansiktskräm med faktor 40 och sen solskyddsspray med 30 och 20 för övriga kroppen. Hur länge då? frågade jag men det kunde hon inte svara på. Enligt henne skulle det säkert finnas bra solskyddskrämer på apoteket i Mexiko också. Det finns ju dyra, fina kosmetikmärken som har solkrämer också. Jaja, man får lära sig det ena och det andra.

41 dagar kvar

Idag har jag plockat in all utrustning från balkongen. De luktade fortfarande inte rabarberpaj men jag vill ha tillbaka min balkong. Jag skall rulla ihop allt och lägga upp det i skåpet. Det skall knappast användas förrän nästa sommar....kanske skulle jag lägga sovsäcken i tvättmaskinen?
Idag har jag köpt Mexiko, Första Klass reseguider och börjar dregla liiite. Det finns otroligt mycket att se och uppleva, modern arkitektur, natur, Maya-tempel, kolonial kultur... Jag hittade en blogg som Anneli på resa i Mexiko skriver. http://anneliesandra.blogg.se/ Den skall jag läsa.
Vi vet inte när vi kan hämta dotterns visum och studentlegitimation. Vi vet fortfarande inte var dottern skall bo. Vi vet inte vem som skall möta henne vid flygplatsen. Vi vet att de första 3-4 dygnen är det en förberedelsesamling i Mexiko City med studenter från hela världen. Efter den samlingen får de träffa sina familjer och åka "hem". Lite mer information vore skönt.

42 dagar kvar

I morse vinkade jag av dottern vid tåget. Hon hade 1 byte på vägen till Kristianstad och jag påminde henne om att hon skulle byta i Hässleholm. Med tanke på att hon om 42 dagar skall byta plan på Charles De Gaulle- flygplatsen i Paris var det kanske onödigt.
Egentligen borde jag ha börjar skriva för 10 år sen då vi för första gången körde ut henne till en scoutstuga utanför stan och lämnade henne där för ett 2-dagars läger. Hon var 7 år då och gick i 2:an. Hon hade lovat att inte sova i ovansängen men erkände efter flera år att det hade hon gjort. Det man inte vet....

43 dagar kvar

Nu står ryggsäcken packad i hallen, igen. Den här gången är dottern på väg till Jiingis-lägret utanför Kristianstad, tillsammans med 18.500 andra scouter. Det kommer att bli jätteroligt och hon kommer att få massa nya kompisar och kontakter. ..och om 12 dagar kommer hon hem glad och nöjd och trött och skitig. Scoutrörelsen är fantastisk, de lär sig samarbete, ledarskap och ansvar och att sova obekvämt och i alla situationer. Läs mer på www.jiingijamborii.se, det är t.o.m. roligt att läsa om det.

45 dagar kvar

Om 45 dagar sätter sig min dotter på ett plan till Mexiko.
Jättebra dag med tvätt och rensning av garderoben. Vad skall med till Mexiko, vad skall sparas till dottern kommer hem och vad skall slängas?
Sen installerade jag den nya digital-boxen alldeles själv. Yes!

46 dagar kvar

Om 46 dagar sätter sig min dotter på ett plan till Mexiko.
Idag har vi bara varit. Vi sov till 11 och det var så skönt. Det blev frukost på balkongen och vi pratade om upplevelser. Vad fick de bolivianska flickorna med sig hem? Vad kommer de att berätta där hemma? Vi hoppas så att de får infria sina drömmar, de ville bli arkeologer, lärare och reseledare. Bara det att de tänkt tanken och kan föreställa sig att det är möjligt gör är det möjligt! Jag hoppas dottern också kan infria sin dröm om att arbeta med bistånd eller bli diplomat. Kan spanska och franska vara en bra kombination? Kan hon komma tillbaka till Bolivia som volontär eller som diplomat senare i livet? Jag säger bara att hon måste ha gästrum!

Det är Earth Live–gala idag. Först tänkte vi att artisterna bara kommer flygande och river av en låt, får sin uppmärksamhet och så är det klart…sen tänkte vi att det ju är bra att vår miljö får uppmärksamhet och artister är väl också angelägna om jorden, väl? Vi beslöt att köpa utsläppsrättigheter för hennes och min (jag åker och hälsar på i april 2008) resa till Mexiko. Tänk att det nästan är koolt att vara miljömedveten nu.

Idag fanns äntligen betygen på skolans hemsida. Dottern hade MVG i alla ämnen utom musik. Vad säga?

Det är 46 dagar kvar.

47 dagar kvar

Om 47 dagar sätter sig min dotter på ett plan till Mexiko.

Sent igår kom dottern hem från ett läger. 2 stora ryggsäckar slängdes ner på hallgolvet och en doft av svett, spritkök, rök, havregrynsgröt och, den här gången, fårbajs spred sig i hallen. Idag är lägenheten full av smutstvätt i högar, sovsäckar på vädring och disk.
Det var 2 ryggsäckar den här gången eftersom utrustning lånades ut till gäster från Bolivia. Flickor från en kåkstad i Bolivia har inget av den utrustning som en tonårig scout här i Sverige har: 50liters ryggsäck, regnskydd, en 50liters till, 30liters ryggsäck, dagryggsäck och en Kånken, vintersovsäck, sommarsovsäck, sovsäcksfodral, liggunderlag, ett liggunderlag till, lägerbålsfilt, regnställ, gummistövlar, ett extra par gummistövlar, vandrarkängor, snölås (fast de behövdes inte nu) , fleece-handduk, fleece-tröja, kåsor flera stycken, ihopfällbara bestick, tallriksställ, baddräkt, saltvattenstvål, frottehandduk, klädpåsar och cyklop med snorkel.
Gästerna från Bolivia var nöjda, de fick sova i tält, fira svensk midsommar, åka rulltrappa och tåg, besöka Stockholms slott och de fick känna på lite av den frihet som svenska tonåringar har. Det måste ha varit en stor upplevelse för både flickorna och lärarna.

Dottern är redan iväg igen, på fest!

Jag har haft kontakt med Mexikanska ambassaden idag och ansökan är i väg och vi bör kunna åka till Stockholm för att hämta ut pass med visum och student-tillstånd veckan innan hon åker. Hotellrum har jag bokat i Malmö kvällen innan vi skall köra henne till Kastrup. Tider är bokade för sista sprutan och ett sista tandläkarbesök - 4 dagar innan hon åker. Pappan var iväg och köpte Dukoral mot kolera och turistmage, det skall drickas upp veckan innan avresa.

48 dagar kvar

Om 48 dagar sätter sig min dotter på ett plan till Mexiko. Där skall hon bo, studera och leva i 10 månader. Jag blir kvar här hemma.Vi har ägnat vintern och våren åt att skriva ansökan, parents letter, students letter, hälsodeklaration, stipendieansökan, ledighetsansökan och visumansökan. Vi har samlat ihop foton som visar dotterns personlighet och hennes vardag, vi har köpt flygbiljett och vi har läst avtal, försäkringsvillkor och utrustningslista. Dottern har varit på intervju, vaccinerat sig, läkarundersökts, tandläkarundersökts, tagit ut nytt pass, öppnat ett visakorts-konto med internet, läst om Mexiko, pluggat på spanskan ännu mer än vanligt, varit på informationshelg, köpt klänning och 2 par bra skor. Vi har funderat på skoluniform, matvanor, fattigdom och kvinnoroller. Vi har varit sparsamma som 17! Vi har pratat om ansvar, öppenhet och anpassningsförmåga. Vi har haft långa snack om hemlängtan och om allt roligt hon kommer att få uppleva. Nu börjar det närma sig. Det är 48 dagar kvar.