....så här dax, är dottern nästan framme i Mexiko City.
Vi kom hem i går eftermiddag. Dottern har sagt hejdå till mormor och morfar och moster. När de ser henne nästa gång så är hon myndig och har bra mycket erfarenheter med sig. Vi vet ju nu att hon skall bo i Monterrey i nordvästra Mexiko. Det är en jättestad på 1,1 miljoner invånare och den ligger ganska nära gränsen till USA. Dotterns skola verkar vara ny och modern och har en internationell inriktning. Vi begriper inte allt av informationen på skolans hemsida, http://www.udem.edu.mx/prepaudem, men det verkar väldigt seriöst och påkostat. Hon kommer att läsa både engelska och ytterligare ett språk. Terminen började 1 augusti så hon kastas in mitt i terminen. Det kan bli tufft. Jag tror inte hon skall lusläsa de olika programmens innehåll nu, här hemma, det verkar väldigt omfattande och skulle göra vem som helst nervös! Tur att dottern har så bra betyg! Det bästa är nog att diskutera det då hon kommer till skolan. Dottern hade nog föredragit en mer traditionell skola, utan internationell inriktning... men vi tror det blir toppen! Nu är det upp till henne att ta var på möjligheterna; nya kompisar, ny kultur, undervisning och vardagsliv. Känner jag henne rätt så suger hon åt sig allt och tröttar hellre ut sig än missar något! På gott och ont.
Nu har vi några dagar på oss att köpa lite som fattas, packa, ha fest, prata färdigt och städa upp hennes rum. Kläder och prylar för 10 månader skall ner i en ryggsäck och får inte väga mer än 23 kilo, helst. Hmm!?!
Det som inte! är klart är hennes visum, det krånglar fortfarande. Reglerna har tydligen ändrats under juni och mer papper än det var möjligt att ordna beordrades in till ambassaden. Nu har det beslutats att hon reser in på turist-visa och det skall sen omvandlas till student-visa på plats. Så idag har dottern och jag varit till Notarius Publicus för att få "förälders tillstånd", kopior på mitt, dotterns och dotterns pappas pass och personbevis legitimerade. Vi lämnade över alla papper, fick reda på att det fattades stämpel på det engelskspråkiga personbeviset (Tack, skattemyndigeten i xx-tuna för det!), vi gick bort till skattemyndigheten här, fick stämpel, gick tillbaka till NP, fick rekommendationen att absolut låta översätta personbeviset till spanska eftersom man är väldigt petig med sånt i Latinamerika, lämnade övriga papper hos NP, hämtade personbevis på svenska på skattemyndigheten - med stämpel! - och körde till en översättare och lämnade in personbeviset. Dotterns pappa måste visa upp sig på NP för att han skall kunna legitimera passkopian och nu ber vi för att översättaren skall ha tid med vårt papper under morgondagen så vi kan få loss alla stämplar under dagen. NP är inte på plats på fredag och på måndag.... ja, det är dagen före vi åker och det känns inte kul att vänta tills dess. Jag liksom bara väntar på nästa krångel. Dottern kommer i alla fall in i landet utan extra papper, fast hon är omyndig, det har jag extrakollat! Det här med visumet har varit jobbigt. Det känns ju inte bra att riskera skicka iväg en 17-åring utan alla papper i ordning.
Så, nu skall jag inte gnälla mer. Det reder ju ut sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar