hmm, klockan är 23 och det är alltså c:a 4,5 dygn kvar.
Något översatt personbevis har vi fortfarande inte fått hämta. Jag gillar inte! detta byråkratiska strul. ..senapsgas! Jag vill kunna prata med dottern om packning och känslor och planer utan att ha det malande i bakhuvudet. Vi har inte köpt det internationella telefonkortet heller, det skall fixas i morgon. Idag har dottern i alla fall köpt sig ett par shorts, "city-shorts", blev det, faktiskt, i kritstrecksrandigt grått tyg. Lite olikt henne men det var ett tunnt och fint tyg och hon var nog desperat. :-) Jag har lagt ner klädproblemet, hon får lösa det själv...det kanske bara är mitt. Det är ett NAP! Basta!
När det gäller presenter så har det också varit lite struligt. Eftersom hon bara får ha 25kg + 10kg på inrikesflyget från Mexico City till Monterrey så måste vi börja fundera. Vi har lånat en badrumsvåg. Det blir i alla fall: en duk med sommarblommor som mormor broderat, en bonad som mormor också broderat, med texten "Älska, glömma, förlåta.Det är livets stora gåta"= svensk folklore!, en lite större Pippi-docka med Herr Nilsson, flera mindre Pippi-dockor, hemvirkade grytlappar, också mormors verk och så då Målerås-kristallen med hällristningar om vikten tillåter det. Det får bli bra!
Något som också väger är dotterns lexikon. Det är tungt men skall hon klara skolan så måste det med, finns ingen annan möjlighet. Skor.. tungt!
Jag älskar detta barn, hon är så klar och och tydlig, välplanerad och vet vad hon vill och låter sig inte påverkas, inte ens av mammas överhönsighet.
I morgon eftermiddag blir det kalas, knytkalas, på eftermiddagen....eftersom som hon känner att hon vill sova gott och länge på natten. Tänk så förnuftigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar