Halv nio!

Efter flera veckors sjukskrivning måste jag vara på jobbet kl. 8.30 i morgon bitti. Öööhhh! Halv nio. Då måste jag ju stiga upp tidigt och kan inte se på morgonTV. Hur skall det gå?

Dotterns nya betalkort har inte kommit fram och det gamla har gått ut. Dessutom har hon inte varit på banken och betalt in avgiften till rund-resan i januari. Det har liksom inte blivit av... aha..inte blivit av, alltså. Jag trodde hon hade gjort det sen länge men en tonåring är väl alltid en tonåring, även på egen hand i Mexiko.... Det känns verkligen hemskt att inte kunna hjälpa dottern ur knipan. Men det kan jag inte. Jag ringde i alla fall utbytes-organisationen och bad dem göra en anmälan med löfte om att pengarna skulle komma in snarast. Det lät som om det intevar något problem, i alla fall inte i Mexiko. Så det löser sig väl.
I skolan har de haft diskussion på samhällskunskapen. De pratade om Gud och Jesus och läraren förklarade helt enkelt att om man inte trodde på Gud, Jesus och den kristna kyrkan så var man förtappad. Slut på den diskussionen. Dottern deltog inte. Hon förstod plötsligt morfars råd om att inte delta, det var plötsligt ett gott råd till en diskussionsglad, lite politiskt aktiv, svensk tonårs-tjej. Gammal är äldst!

posten....

Idag pratade jag med posten ang. dotterns betalkort. Vi skulle vänta minst 10 dagar till innan vi kunde börja efterlysa kortet. Så, alltså är det bara att vänta. ..hålla ut...andas lugnt. Det knepiga är att dottern inte har legitimation, sitt pass, för att ta ut pengar inne på banken heller, eftersom hennes student-visa inte är klart och passet returnerat till henne. Kul sits!

Annars är allt bra. Förra helgen var hon med kompisen på konsert. Det var en mexikansk grupp som tydligen var en blandning mellan grupperna xxx och yyy och ppp.... vet ju vareviga människa vad de är för några :-)... och Mexiko så det var jättekul. De har varit och åkt skridskor och dottern fick tillfälle att visa dem hur man åker på riktigt. Tack för det konståkningsklubben här i stan, eftermiddagarna i en svinkall ishall gav till slut utdelning! En kväll var hon på Halloween-fest, det var en lyckad kväll som slutade straxt efter 12 eftersom alla skulle vara hemma klockan 1! Åh, vad jag gillar de mexikanska uppfostringsidealen!

kort-rapport

Nej, kortet har inte kommit fram. Dottern och jag chattade kort i går och dottern gav besked. Vi ger det 2 dagar till, på tisdag em ringer jag min kontakt på Nordea och ber dem ge mig besked om hur vi löser detta. Det blir en något sur morsa som ringer, kan jag tala om. Jag kommer att ta fram min allra artigaste och elakaste röst. Vad 17! har man experter/bank-tjänstemän till om man inte kan få rätt besked.

Biljetterna

är nu betalda och hämtade. Det blir syrran, exet/dotterns pappa och jag som åker till Mexiko. Vi åker 22 mars och kommer hem 15 april. 3 veckor i Mexiko! Vi börjar resan i Cancun med sol, vila och bad, fortsätter sakta norrut och besöker maya-tempel och annat kulturhistoriskt och slutar vår vistelse i Monterrey hos dottern. Det skall bli helt underbart.
I morgon är det lördag och då bör jag ha ett brev från dottern i mejlen. Jag har några frågor som jag vill ha besvarade: Har kortet kommit fram? Har kortet kommit fram? och Har kortet kommit fram?

jag väntar..

Jag väntar på brev från dottern, besked om att hennes nya betalkort har kommit fram. Förra veckan fick hon ett nytt betalkort hemskickat med posten. Vi var på banken innan hon åkte och dubbelkollade, dubbelkollade!, att kortet skulle fungera under hennes år i Mexiko och det skulle det naturligtvis!! göra. Jahaja, om de tänkt på att det skulle gå ut redan efter dryga månaden och fixat ett nytt kort genast så hade jag tyckt att banken hade rätt. OK, nytt kort skulle till dottern i Mexiko och jag ringde banken. Skicka rekommenderat, sa de. Så, det gjorde jag. Inget kort än, efter 10 dagar. Ja, så är det med det. Hur vi gör om kortet försvinner vet jag inte. Banken skall i alla fall få ännu ett telefonsamtal!

dessutom..

så ringde dottern i lördags kväll! Telefonen ringer och det är dotterns röst och den var nära som lägenheten bredvid. Det var nära att jag började skratta högt. Det var så skönt att höra hennes röst. Vad hon sa vet jag inte riktigt..vi pratade om att hon nu hade kompisar, att det gick bra i skolan och att beslutet att tillbringa ett läsår i Mexiko var ett bra beslut. Det var några härliga minuter. Dottern hade lite gråt i rösten men det gick snabbt över och vi pratade som om hon var hos en kompis några kvarter bort.
sen... sen chattade vi på söndagskvällen. Chatta är nästan lika härligt för jag kan markera hela konversationen, kopiera över, spara den och sen läsa den flera gånger. Faktiskt kan jag det och gör det. Faktiskt!

time-out

Oj, där blev det en time-out... ett disk-brock och lite annat..

Dottern har nu skickat sina första riktigt positiva brev. Det finns nu kompisar runt henne. Hon spelade med i skolans teaterpjäs, hon spelar fotboll och på lördagarna är det scouterna som träffas. Hennes andra fest, en Halloweenfest, blev tydligen rolig och lyckad och killarna har börjat...vågat...visa lite intresse. Kontakten med familjen verkar ha utvecklats och den första tidens obekvämheter är borta. Hon har tjej-kompisar att gå och shoppa med. I skolan går det ocksåbra, hon hade full pott på fysik-provet, FYSIK-provet, man kan ju undra hur det gått till. :-) Vad mer kan man önska sig?
För mig känns det så bra. Nu kan jag börja koppla av. Det var rätt att skicka iväg henne, eller snarast låta henne åka för hon hade ju aldrig åkt om hon inte velat, naturligtvis. Hon är en tjej som vet vad hon vill.

Svalbard

Jag ändrar mig. Efter att ha hittat kryssningsfartyget som skulle ta vinnaren till isbjörnarnas land så ändrar jag mig. Jag åker själv! Det verkar lika fantstiskt, fast kallare, som kryssningen på Nilen. Dottern får köpa sig en egen plats på resan.

isbjörnar

finns det inte så många av som det borde. Klimatförändringarna smälter helt enkelt deras vardagsrumsgolv... deras överlevnadsmöjligheter. De är ju inte riktigt några gosiga mjukisdjur men man kan ju få ha en i alla fall. Nu kan man ju bli isbjörnsfadder! och få ett gosedjur på köpet och vinna en resa till Arktis. Om jag hade haft råd att stödja ännu en god sak och sen vunnit en sån resa så hade jag skickat iväg dottern. Det är kallt i Arktis. Brrrr!

Sokrates dömd!

Dottern har varit på casting till skolpjäsen om Sokrates. Rollen som domare blev hennes! ...en espanjol! Viva! :-)

också en ponny...

På flera bloggar har jag läst om en personlighetstest. Jag är lite svag för såna så jag testade mig naturligtvis.... jag blev en ponny, en trygg ponnysjäl. Jag undrar lite om det är en komplimang eller inte. Jag vill ju hellre vara en delfin, snabb, kul och smart. :-) fast å andra sidan, om alla vore trygga ponnysjälar så skulle ju världen se bra mycket bättre ut. Kanske inte så utvecklad (vem behöver allt denna nya teknik?) men tryggare och gladare.
Klockan är halv 4, i Mexiko är den alltså halv 9. Undrar om dottern är vaken? Hon är nog inte en ponnysjäl.

instant commedia

I kväll har jag varit på teater. Det var Rich man poor man med 123Schtunk. 123Schtunk spelar helgalen instant commedia, modern commedia dell'arte, buskis, mim och standup, i en salig, härlig blandning. För 2 år sen kom dottern hem från deras föreställning Macbeth, alla dör på slutet, och var helt salig. Den hade varit så kul och så bra. Förra året var det Romeo och Julia och jag var där jag med. Det var också en helt galen föreställning, vi skrattade så vi tjöt. Så, i år var det Rich man poor man. Den levde inte upp till förväntningarna, tyvärr. Den var bra men inte lika bra. Man förväntar sig så mycket. Temat var, kan man säga, alliansens politik och bitvis var det rätt billigt och lättsålt. Politik måste man skämta mer subtilt med för att det skall bli kul. Hur som helst, en riktigt trevlig och kul kväll var det i alla fall. Kan rekommenderas!
Dottern hade nog velat vara med. I salongen satt flera av kompisarna. Det kändes skumt att de satt där men inte dottern. Där borta i Mexiko har dottern provspelat för en roll i en skolpjäs om Sokrates. Hon funderar på hur många kvinnoroller det kan finnas i en sån pjäs..inte många!

hälsning från Vietnam

Den fina teckningen har vårt fadderbarn i Vietnam gjort.

ledsamt

Här hemma "hemma" börjar allt bli vanlig vardag. Dottern är inte här, hon är i Mexiko. Hennes rum är tomt och där står fortfarande den tvätt jag inte hann/orkade tvätta förra helgen. Det är onekligen tomt. Dottern och jag har kontakt via e-post och det är ju egentligen fantastiskt med tanke på avståndet.
I Mexiko däremot är det fortfarande lite ledsamt. Dottern har inte kommit in i något socialt sammanhang, skriver hon, och det känns ensamt. Jag skriver att man måste ge det sociala liiite mer tid. 3 veckor är ingen lång tid. Det tar tid för tempramentsfulla mexikaner att vänja sig vid och lära känna en något mer kylig svenska....och vice versa. Under helgen har dottern haft tid att fundera och tänka för mycket så nu har vi bestämt att vi inte skall skriva mer förrän till nästa helg. Å då är jag övertygad om att det kommer att se ljusare ut. Å mammor har alltid rätt!
Det är intressant att dotterns längtan efter något nytt och spännande visade sig vara just det, nytt och väldigt spännande och då, naturligtvis, inte helt lätt att anpassa sig till. Vem hade kunnat ana detta... :-)
Annars är rapporterna positiva: maten funkar och är jättegod. Det är mycket majsbröd, salsa, pommes frites, chili och lime. Familjen är trevlig och deras lilla valp kul att försöka uppfostra. Spanskan utvecklas och hon är så nöjd med att hon kan hantera den så bra, bättre än hon trodde. Där har självförtroendet fått en rejäl knuff framåt..uppåt..? Uppvärmningen i Bolivia var ju inte helt fel heller.

omröstning

Hur många tror att det var så lätt att låsa upp dotterns mobil som personalen i Telias butiker påstod då vi frågade? Hur många tror att det var attans så knepigt och att vi dessutom blivit felinformerade?

Direktkontakt

I går kväll hade dottern och jag direktkontakt via Hotmail Messenger! Jag skulle bara stänga av datorn och gå och lägga mig då jag såg att hon var inloggad. Det kändes verkligen konstigt, att prata så direkt. Skriva och läsa direkt och sen skriva.
Hon var lite lessen, kände sig ofri och hade nog tråkigt. Här hemma har hon varit väldigt aktiv de senare åren och där borta har inget satt igång, socialt sett. Hon kan inte heller ta cykeln eller bussen och sticka iväg. Hennes vardag är mer ofri, precis som hon känner. Hon längtade efter oss här hemma i Sverige. Jag kunde ju inte skriva annat än att hon får leva med längtan och njuta av allt annat. Enda boten är ju att komma hem och jag bara tar för givet att det inte är tänkbart.
Frågan är om det är bra att vi chattar så där. Rådet från YFU är att studenten inte skall ha så mycket kontakt med "hemma".
Syrran och jag har diskuterat datum för vår Mexiko-resa. Påsken är inte så bra. Dottern skall tydligen till USA med familjen. Det låter ju kul, om det går. Vi vet inte hur det fungerar med student-visa och svenskt medborgarskap å så. Jag vill inte! att det blir något strul vid gränsen. Vi kanske lägger resan så att vi reser över lagom till påsk och sen hälsar på dottern sista dagarna...kanske. Vi skall ta det stora beslutet sista helgen i september.
Jag skall i alla fall gå till jobbet i morgon, lite hosta och lite snorigt är det men det är i alla fall över för den här gången, tack och lov.

17

fast nu får jag nog sluta räkna annars blir det olidligt. Jag börjar räkna igen då min resa till Mexiko närmar sig, säger vi.
OK, nu har dotterns tillvaro i Mexiko stabiliserat sig, tror jag. Nu vill hon ha sin mobiltelefon upplåst och de tyder väl på att det skapas ett socialt kontaktnät där borta i Monterrey, eller hur!? Yes!Yes! :-)
Så, på fredag går jag till Telia och fixar upplåsning av dotterns telefon och ... ta Telia om det inte går att göra "på håll" som de lovat. Då blir det ett stycke vansinnig mamma... en lejoninna, Ni vet, som slåss för sina ungar.
Själv har jag legat hemma med förkylning i 3 dygn och 150 näsdukar. Har legat i soffan och legat i sängen, tömt vattenflaskan och fyllt på den för att tömma den igen. Vilken pärs!
Dotterns rum har förvandlats till tvätt-central med tvätthögar över hela golvet. De skall bort i morgon om jag bara orkar gå ner i tvättstugan. Säg ingenting till dotters om det, just smutstvätt på golvet är en våra vanligaste mamma-dotter-tjafs.

16

dag 16, snälla nån vad tiden går fort.

12

Idag är det dotterns dag 12 i Mexiko.
Hon skriver att allt är bra. I skolan har hon ett bra schema även om den obligatoriska fysiken är ett stort ..men...inget för en samhällsvetare. Hon läser någon sorts förstärkningsspanska med lite yngre elever och har där en jättebra lärare. Det verkar vara så lyckat och hon fick 100% rätt på det första provet. Det stärkte hennes självförtroende. Hon klarar spanskan lite bättre än hon hade trott, förstår de flesta sammanhang och klarar att prata med både klasskamrater och vuxna. Kul. Jag är så stolt över henne.
I breven skriver hon att hon saknar oss och då värker det till i magen på mig. Jag vill inte att hon skall må dåligt! Då känns det som om jag utsatt henne för denna "fara" och att jag kan inte rädda henne. Hon är bortom räckhåll för mig. Å andra sidan - det finns alltid en andra sida, eller hur? - tror jag inte hon vill vara utan detta och hemlängtan är något hon får leva med. Nu och säkerligen också i framtiden. Hellre slå huvudet i väggen än aldrig använda det!